Arvsrätt

Svensk internationell arvsrätt

Från och med den 17 augusti 2015 då EU:s arvsförordning* trädde i kraft gäller nya regler för den internationella arvsrätten inom EU. I Sverige kompletteras förordningen av 2015 års lag om arv i internationella situationer, vilken ersätter tidigare lagstiftning från 1937 (som dock fortfarande gäller för dödsfall före den 17 augusti 2015). I och med den nya lagstiftningen går Sverige över från en tillämpning av nationalitetsprincipen till hemvistprincipen. Detta innebär att frågor om arv numera ska prövas i det land, och enligt det lands lagar, där den avlidne hade sin hemvist, och inte som tidigare i det land, och enligt den lag där den avlidne hade sitt medborgarskap. Däremot kan en person bestämma i sitt testamente, genom ett lagvalsförordnande, att lagen i landet där denne är medborgare istället ska tillämpas. En person med flera medborgarskap får välja lagen i vilket som helst av dessa länder. Samma regler gäller även för förskott på arv samt boutredning och bodelning i samband med arvskifte.

När svensk lag ska tillämpas gäller ärvdabalkens regler om vem som ärver, bröstarvingars laglott och efterlevande makes arvsrätt. Dessa regler ändras inte genom den nya arvsförordningen. I samband med förordningen inrättas också ett internationellt arvsintyg, vilket underlättar för arvingar och boutredningsmän att styrka sin ställning i andra EU-länder. Intyget kan användas istället för exempelvis en bouppteckning. Denna arvsförordning har EU antagit för att underlätta för anhöriga att lösa frågor som gäller arvet i ett och samma land. Förordningen tillämpas i Sverige och i alla övriga EU-länder (med undantag för Danmark, Storbritannien och Irland).
Tänk på att huvudregeln enligt arvsförordningen är att lagen i det land där den avlidne hade sin hemvist vid sin död ska gälla för hela arvet. Man kan istället välja lagen i det land där den avlidne var medborgare om man föreskriver detta i sitt testamente. Har man flera medborgarskap får man välja land. Arvsförordningen gäller inte skatter. Arvsförordningen påverkar inte de nationella arvsfrågorna, utan bara vilket lands lagar som ska tillämpas vid handläggning av arvsskiftet.

*Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg.

Testamenten i Sverige

Ett testamente är enligt 2015 års lag om arv i internationella situationer till formen giltigt i Sverige om det uppfyller vad som i detta hänseende föreskrivs i lagen: På den ort där testamentet upprättades eller på den ort där testator vid upprättandet eller vid sin död hade sin hemvist eller i den stat där testator vid upprättandet eller vid sin död var medborgare. För fast egendom gäller, utöver vad som nämns ovan, att testamentet är giltigt om det uppfyller formkraven i den stat där fastigheten är belägen. Samma regler gäller för återkallelse av testamente. Om de svenska lagarna ska gälla för arvsfrågor såsom testamente, tillämpas ärvdabalken. Formkrav för testamente i Sverige framgår av 10 kapitlet 1 § som föreskriver att för att ett svenskt testamente ska anses giltigt måste det:

• Upprättas skriftligen.
• Ha två vittnen.
• I vittnenas närvaro undertecknas av testator, alternativt ha ett vidkännande av underskrift.
• Bestyrkas av vittnena med deras underskrifter.
• Ha vittnen som är medvetna om att handlingen de bestyrker har egenskap av testamente även om de inte behöver veta dess materiella innehåll.

Spansk internationell arvsrätt

EU:s arvsförordning är numera gällande rätt vid internationella arvsförhållanden
även i Spanien. Landet tillämpar därför samma principer och regler som Sverige, nämligen lagen i hemvistlandet, om inte den avlidne valt lagen i sitt medborgarskapsland genom testamente. Det är därför den avlidnes hemvist vid dödsfallet som är avgörande. Ett testamente som upprättats i enlighet med lagen i ett land, där testator tidigare innehade medborgarskap, är fortfarande giltigt, även om denne vid sitt frånfälle hade en annan nationalitet. Laglotterna måste emellertid alltid överensstämma med den lag som reglerar arvsskiftet, vare sig det rör sig om lagen enligt hemvistprincipen, eller lagen i ett land som testator har valt genom förordnande i testamente och som denne innehade medborgarskap i vid sin död. Reglerna gäller både fast och lös egendom och oberoende av i vilket land egendomen finns.

Beträffande laglottsbestämmelser i Spanien erkänner man inte heller en fullständig frihet för arvlåtaren att disponera över sin egendom. Sveriges laglotters motsvarighet inom den spanska successionsrätten kallas för legitima, och är den del av kvarlåtenskapen, som en bröstarvinge har rätt till oberoende av testamentets villkor. Laglottens storlek motsvarar 2/3 av kvarlåtenskapen men reglerna skiljer sig en aning från de svenska i och med att laglotten inte nödvändigtvis måste delas upp jämnt mellan bröstarvingarna. Endast hälften av laglotten ska fördelas jämlikt mellan bröstarvingarna, medan den andra hälften måste gå till bröstarvingarna men mycket väl kan delas ut i sin helhet till endast en av dem. Den kvarvarande tredjedelen av den totala kvarlåtenskapen är den delen som testator är helt fri att bestämma om vart eller till vem den ska gå.

Testamenten i Spanien

Inledningsvis ska sägas att det inte finns något krav på att en svensk medborgare med hemvist eller egendom i Spanien måste upprätta ett spanskt testamente. Det är inte heller så att spanska staten tar egendomen om det inte finns ett spanskt testamente, vilket en stor svensk dagstidning påstått i ett reportage om Spanien. Staten kan i och för sig ärva om testator disponerat till förmån för staten. Dessutom kan staten ärva egendomen om det inte finns ett testamente och det enligt testators lag inte finns några arvingar. Detta är inte tillämpligt på svenska medborgare eftersom svenska staten i form av allmänna arvsfonden ärver person som saknar släktingar och som inte har upprättat testamente.
Staten har, först och främst, ett skattekrav mot arvingar. Beträffande fast egendom utövas skattekravet av skattemyndigheten i den stat där fastigheten är belägen. Om arvingar inte betalar arvsskatt i Spanien kan de till exempel inte registrera sitt förvärv i fastighetsregistret. Skälet till att ett spanskt testamente bör upprättas är bland annat att procedurfrågorna underlättas när ett dödsfall inträffar.

Typer av testamenten

Den spanska lagen skiljer på två slags testamenten. Det vanliga, som kan vara öppet eller förseglat och egenhändigt skrivet och det speciella. Både det öppna och det förseglade testamentet måste upprättas inför notarius publicus. Det öppna testamentet är den vanligaste typen av testamente i Spanien och det som har mest praktisk betydelse för utländska medborgare.
Den formella proceduren för att upprätta testamente
För att upprätta ett testamente måste testator personligen göra detta inför notarius publicus, och lämna följande uppgifter:

Fullständigt namn
Medborgarskap
Civilstånd
Tidigare civilstånd
Barns namn, vare sig de lever eller ej
Föräldrars namn, vare sig de lever eller ej
Pass- eller annat identitetsnummer

Notarius publicus uppgift är dels att intyga att testator inför honom uttryckt sin yttersta vilja, dels att kontrollera att testamentet är upprättat enligt gällande lag. Det innebär ett problem att notarius publicus endast känner till den spanska lagen medan svenska medborgare, som tidigare har nämnts, åtnjuter möjligheten att välja att svensk lag ska gälla för deras testamente.
Hur löser man detta problem? Notarien förklarar i testamentstexten att testamentet, enligt testator, överensstämmer med hans nationella lag. Det är således mycket viktigt att testator gör klart för sig innehållet i svensk arvslagstiftning. Tyvärr har det upprättats alltför många felaktiga testamenten av svenskar i Spanien, vilka i senare skede har gett upphov till komplicerade arvstvister. Testamentet ska skrivas på spanska, och om testator inte förstår detta språk måste han utse en tolk. Det går i praktiken att skriva testamentet på två språk (spanskt och testators), men tolken måste ändå vara närvarande vid testators underskrift. I texten förklarar testator, genom notarien och inför honom, sin vilja att upprätta öppet testamente.

När texten är klar, måste notarius publicus försäkra sig om att testator har läst eller fått chansen att läsa den. Förstår testator inte spanska, måste en tolk översätta. Efter detta undertecknas testamentet av testator, notarius publicus och eventuell tolk. Närvaro av vittne är inte nödvändigt. Notarien protokollför testamentet och ger testator en kopia, varvid dennes sista vilja finns skriftligt förvarad hos notarius publicus. Sedan förfarandet hos notarius publicus är avslutat, går meddelande till det spanska centralregistret för testamenten (Registro Central de Actos de Ultimas Voluntades).
Vid upprättande av bouppteckning vid arvskifte i Spanien är det nödvändigt att få ett utdrag från nämnda register. I utdraget finns information om den avlidne hade upprättat testamente i Spanien och namnet på den notarie som protokollfört testamentet.

Det är viktigt att innehållet i testamentet samordnas med eventuella andra testamenten som testator kan ha upprättat. Enligt artikel 23 i arvsförordningen ska lagen som bestäms reglera hela testators arv, varför det är viktigt att alla eventuella testamenten till sitt innehåll följer reglerna i samma lands lag. Om testator äger egendom i flera länder är det utomordentligt viktigt att en mängd olika faktorer beaktas för att undvika framtida arvstvister och arvsskatteproblem.
Kontakta slutligen alltid en advokat innan testamentet ska upprättas och gå omsorgsfullt igenom förutsättningarna, särskilt med hänsyn till svensk lagstiftning. Viktig sammanfattning: när spansk advokat anlitas måste denne ha eller skaffa sig kännedom om svensk arvslagstiftning.

Bouppteckning i Spanien

Vad händer när en svensk medborgare med egendom i Spanien avlidit? När en svensk medborgare avlider i Sverige eller i Spanien och har egendom i sistnämnda land måste följande åtgärder vidtas:

Skicka en ansökan till det tidigare omnämnda testamentsregistret för att ta reda på om det upprättats ett testamente. Utdraget från testamentsregistret måste ansökas om, oavsett av om det finns ett testamente eller ej. Till ansökan ska dödsfallsintyg i original bifogas.
Begär ett så kallat lagcertifikat från svensk notarius publicus vilket innehåller reglerna om hur arv hanteras enligt svensk rätt. Certifikatet ska legaliseras på spansk ambassad eller konsulat samt översättas till spanska.
Begär en släktutredning från svenska myndigheter, legaliserad och översatt till spanska.
Inhämta ett dödsfallsintyg från spansk eller svensk myndighet, beroende på var dödsfallet inträffade.
Upprätta spansk bouppteckning eller om den spanska egendomen ingår i en svensk bouppteckning åberopa den svenska bouppteckningen efter legalisering och översättning. Av praktiska skäl kan man också upprätta en bouppteckning i Spanien över egendomen som finns där.

Arvsskatt i Spanien

Spanien består alltså, som vi tidigare har nämnt, av 17 autonoma regioner med varierande grad av självbestämmande. När det gäller arvsskatt har landet i princip ingen enhetlig lagstiftning, och varje region har sin egen skattemyndighet. De olika regionerna har en mängd olika normer och regler, och hur mycket man ska betala i arvsskatt kan därför variera kraftigt beroende på inom vilken region man har sin hemvist. På senare tid har arvsskattens fortlevnad börjat diskuteras på statlig nivå, men inte mycket har hänt. På regionnivå har det dock börjat lätta lite, bland annat har det lagstiftats om generösare grundavdrag samt höjning av den nedre gränsen för när arv börjar beskattas (fribelopp). Då reglerna skiljer sig så kraftigt mellan regionerna och frekvent genomgår förändringar, är det ingen mening att gå in på detaljer i beskattningsreglerna. Det måste utredas i varje enskilt fall utefter de förutsättningar som föreligger. Vem måste deklarera och betala arvsskatt i Spanien? Alla som vid dödsfall ärver egendom i Spanien är enligt lagen eller testamente i princip skyldiga att göra en arvsskattedeklaration i Spanien, oavsett om det är lagen enligt hemvistprincipen eller nationalitetsprincipen som tillämpas. Om arvinge har residencia i Spanien, är han/hon skyldig att betala arvsskatt för all egendom han/hon får genom arv, oavsett var den är belägen. Om arvinge inte är resident i Spanien är han/hon bara skyldig att betala arvsskatt för den egendom som han/hon ärver och som är belägen i Spanien (t.ex. fast egendom eller pengar på banken).

Arvsskattens storlek beror på tre faktorer:

• Arvslottens storlek, skatten är dessutom progressiv.
• Arvinges eller testamentstagares släktskap med den avlidne.
• Arvinges eller testamentstagares egen förmögenhet.