Den 1 april 1939 avblåstes striderna efter en fullständig seger för Francosidan. Franco blev nu officiellt el Caudillo (den store ledaren), och kollega med der Führer i Tyskland och il Duce i Italien. De regeringstrogna behandlades mycket hårt. Kriget hade splittrat det spanska folket på djupet och ingenting gjordes för att underlätta försoningen mellan ”de två Spanien”.
Vem var Franco och var kom han ifrån?
Vem var då denne man som skulle få en sådan enorm makt över sitt land och sina landsmän? Francisco Franco Bahamonde föddes 1892 på flottbasen El Ferrol i Galicien. Han kom från en familj med bakgrund inom flottan och närde en dröm om att komma in på sjökadettskolan. Ansökan avslogs dock och Francisco blev tvungen att söka till infanteriakademin i Toledo. Han var då 15 år gammal och blev med sin pipiga röst och kortvuxna person ofta mobbad av sina studiekamrater.
Studieresultaten var dåliga, han blev bara 251:e kadett bland totalt 312. Efter fullgjord utbildning sökte han sig till Marocko, där han mycket snabbt avancerade i graderna och erhöll 13 medaljer för ledarskap, disciplin och mod. Francisco Franco blev slutligen, 33 år gammal, historiens yngste general efter Napoleon. Franco var som person helt olik Hitler och Mussolini. Han hade ingen utstrålning och karisma som sina kollegor och var dessutom en urusel talare. Han var inte heller språkkunnig, hade inte sett något annat land än Spanien och framför allt hade han kanske bara en tredjedel av befolkningen med sig. En sida av hans personlighet var dock mycket stark: han var en duktig politiker och en slipad taktiker, vilket han ofta visade under sina nästan 40 år som diktator. Dessutom var han ett mycket gott katolskt föredöme genom sin livsstil: djupt religiös, rökfri och måttlig med alkohol och aldrig intresserad av andra damer än sin hustru Carmen, som han gifte sig med vid 31 års ålder.
Vilka värderingar hade han?
Francos livsåskådning och värderingar var helt centrerade kring det militära. Patriotism, tron på ett enat Spanien, fientlighet mot politiker och en överdriven känsla för heder, integritet, order och disciplin. Framför allt var disciplin hans ledstjärna, vilket kom att påverka Spanien mycket under hans tid som diktator. Det följde en fruktansvärd tid för de motståndare som inte hade hunnit fly ur landet. Över två miljoner personer fängslades och avrättningarna var många. De som hade varit hans motståndare fick inga arbeten och deras änkor ingen pension. De republikanska anhängarna fick däremot poster inom offentliga förvaltningar och myndigheter och den statliga byråkratin växte lavinartat. Polisen, i form av de hatade Policía Armada och Guardia Civil, blev hans verktyg för att rensa upp och rädslan för diktaturens metoder blev också ett av skälen till hans mångåriga absoluta makt. Franco gav tillbaka en del privilegier till kyrkan. Jesuitorden återuppstod och kyrkan blev ansvarig för all utbildning i samhället.
20 år med ekonomisk kris
Under de närmaste 20 åren, det vill säga ända fram till slutet av 1950-talet, skulle Spanien förfalla ekonomiskt för att till slut bli ett ekonomiskt u-land i Europa. Den 29 september 1953 hände det som skulle föra Spanien ut ur isoleringen på dess halvö, nämligen allianspakten med USA. Detta underlättades av två internationella händelser: Stalins död och valet av general Eisenhower som USA:s nye president. Först år 1955 blev Spanien medlem av FN och 1959 blev landet invalt i OECD.
Inrikespolitiskt styrdes landet av en personlig diktatur utan utrymme för andra offentliga åsikter än dem som general Franco tolererade. Även kyrkan gav till en början sitt helhjärtade stöd åt diktaturregimen men började under 1960-talet att stegvis propagera för social rättvisa. Trots de hårda åtgärderna mot meningsmotståndarna stöddes regimen länge av stora delar av det spanska folket.
General Franco dör
Den 20 november 1975 hände det som många inte trodde var möjligt. General Francisco Franco dog sedan ett läkarteam på tjugo personer försökt hålla honom vid liv in i det sista. Han blev 82 år och hade styrt Spanien med järnhand under 36 år. Han begravdes söndagen den 23 november i monumentet Valle de los Caídos utanför Madrid. Det är en grotesk skapelse, designad av den kände båthamnsbyggaren José Banús, med en 262 meter lång underjordisk krypta och utanför på berget ett gigantiskt kors som är 150 meter högt. Efter inbördeskrigets slut hade ungefär en halv miljon spanjorer flytt från landet och knappt 280 000 hade satts i fängelse av Francoregimen. Här slutade diktaturen och det moderna Spanien med ett demokratiskt styrelseskick tog sin början.