I 1700-talets många krig deltog Spanien konsekvent på Frankrikes sida. Detta ändrades radikalt efter franska revolutionen då Spanien istället inledde krig mot Frankrike, vilket i sin tur slutade dock med en fredlig allians mellan länderna. Men på nytt skulle spanjorerna byta sida. Efter mer än två århundranden av isolering från resten av Europa blev Spanien invaderat av fransmännen i början av 1800-talet. När Napoleon tvingade den spanske kungen att abdikera och satte in sin storebror José Bonaparte som kung år 1808, ledde detta till ett nationellt uppvaknande av sällan skådat slag.
Spanska självständighetskriget
Motståndet organiserades i form av ett krig som Napoleon aldrig kunde rå på, det så kallade spanska frihetskriget. Galicien, Baskien, Kastilien, Aragonien, Katalonien och Andalusien angrep den franska inkräktaren med en kraft och kampvilja som visade att hur olika regionerna än upplevde sig vara sinsemellan, så var utlänningarna än mer annorlunda och främmande. Regionerna kände sig tillsammans som ett enat land mot inkräktaren, vilket var något nytt i den spanska historien.
I sanningens namn ska dock erkännas att de inte hade klarat av detta utan hjälp. Den kom från England och framför allt från trupperna som leddes av överbefälhavaren general Wellington. 1814 hade spanska och engelska trupper under hans ledning drivit ut fransmännen ur Spanien. Och för att undvika att de allierade trupperna skulle tränga in i Frankrike, abdikerade Napoleon som regent i Spanien Därmed var frihetskriget slut efter sex års hårda strider.
Tre fruktansvärda inbördeskrig
Den gamle kungen Carlos IV:s son, Fernando, befann sig vid den här tiden i landsflykt i Frankrike när han fick en förfrågan om han ville komma hem och bli kung med löfte om att regera enligt den nya konstitutionen. Ferdinand bedyrade att han skulle följa reglerna, kom hem till Spanien och tog namnet Ferdinand VII. Sedan struntade han totalt i konstitutionen. Det blev på nytt kaos i landet och nu börjar det riktiga eländet. Kungen dör 1833. Han hade inte lyckats få någon manlig tronföljare och därför hade dottern Isabel utsetts till tronföljare sedan han för säkerhets skull infört kvinnlig arvsrätt till kronan strax innan hon föddes. Problemet var att hon bara var tre år gammal vid pappa kungens död. Det löstes genom att kungens gemål María Cristina regerade fram till prinsessans myndighetsålder. Fernando VII:s bror, Don Carlos, hade hela tiden hoppats att få ärva kronan och ville inte acceptera beslutet. Det var inte bara fråga om en kamp mellan två släktingar utan i högsta grad en klasskamp mellan det liberala blocket, kallade isabeliner och de konservativa carlisterna. Don Carlos enda möjlighet var att med våld försöka erövra kronan och nu utbröt det första av tre fruktansvärda inbördeskrig eller de så kallade carlistkrigen.
Isabel II – skandalernas drottning
Vad hände då med den lilla prinsessan Isabel? För att förhindra att någon utomstående skulle sätta sig på Spaniens tron var den enda utvägen att myndigförklara Isabel i förtid och hon blev drottning samma år trots att hon bara var 13 år. Hon tog namnet Isabel II och regerade mellan 1843–1868. Hon blev de stora skandalernas drottning och skulle ha varit älskad av skvallertidningarna om de hade funnits. Hon var fruktansvärt materialistisk och ville tjäna pengar på alla seriösa men, framför allt, oseriösa sätt. Ett exempel på hennes girighet var när hon köpte upp billig mark och sedan såg till att järnvägen drogs fram över just den, som då hade ett helt annat pris för järnvägsbolaget. Om ni någon gång undrar över varför den spanska järnvägen är så mycket krokigare än i Sverige, så beror det på att Isabel krävde att den skulle gå fram just där hon ägde mark och så blev det som det blev, nämligen krokigt! Som drottning var hon närmast värdelös men som kvinna och femme fatale var hon en stjärna. Trots att hennes man var impotent lyckades hon med konststycket att föda nio barn. Fantastisk kvinna, eller hur?
Nuvarande kungens farfars far Alfonso XII blir kung 1902
År 1875 blev ett av Isabellas nio barn ny kung med namnet Alfonso XII. Efter alla de problem som varit hoppades man mycket på den nya kungen. Han dog tyvärr år 1885 bara 27 år gammal och efterlämnade bland annat en gravid drottning. På nytt blev det problem med för unga tronarvingar. Drottning Maria Cristina födde en välskapt pojke och blev själv hans förmyndarregent. Slutligen vid 18 års ålder år 1902 kröntes han till Alfonso XIII och blev den nuvarande kungens farfars far. Vi börjar nu närma oss den moderna epoken i spansk historia.