När den nuvarande kungens farfars far, prins Alfonso, den 17 maj 1902 svor kungaeden som Alfonso XIII inför parlamentet, Las Cortes, inleddes en ny epok i Spaniens historia. Alfonso XIII var endast 16 år gammal när han blev kung och blev till en början mycket populär hos sitt folk. Detta vände i slutet av hans regeringstid då han blev allmänt hatad av nästan alla samhällsgrupper, mycket beroende på att hans regeringstid fylldes av intriger, stridigheter, våld och omstörtningar.
Spanien blir neutralt under första världskriget
När det första världskriget utbröt i augusti 1914 hamnade Spanien i en besvärlig lojalitetssituation,
vilket fick regeringen att försöka få landet att förbli neutralt till varje pris. Detta lyckades och Spanien inträdde aldrig i kriget trots att landet genom historien gärna har laddat kanonerna och dragit i fält. Spanien skulle komma att bli ett av de få länder i Europa, tillsammans med bland annat Sverige, som lyckades hålla sig utanför de båda världskrigen. Åren 1918–1923 kännetecknades av konflikter och stridigheter. Flera politiska grupperingar började göra uppror i olika delar av Spanien. 1921 blev också Marocko ett problem. Araberna, under ledning av Abd el-Krim, försökte och lyckades ta tillbaka en del av sitt land i ett krig som innebar enorma förluster för den spanska armén. På kort tid lyckades Spanien mobilisera 140 000 egna soldater och med hjälp från den franska armén kunde spanjorerna åter ta tillbaka de förlorade områdena och återställa ordningen.
Första diktaturen
För att förhindra ett anarkistiskt maktövertagande tog general Primo de Rivera, med kungens gillande, makten 1923 genom en militärkupp och den 15 september samma år gav kungen honom i uppdrag att bilda regering. Diktatur infördes för första gången i Spaniens historia. Monarkin bibehölls (efter italiensk förebild; Mussolini hade gjort ungefär samma sak 1922 med kung Viktor Emanuel III) med Alfonso XIII som formell regent. Det första som Primo de Rivera gjorde var att få slut på terrorverksamheten i landet och skapa en viss allmän ordning. Det andra, och kanske viktigaste, var att avsluta det marockanska kriget. I striderna deltog en man som nu för första gången låter höra talas om sig. Det var samme man som senare under nästan 40 år skulle hålla Spanien i ett järngrepp av aldrig tidigare skådat slag. Det handlar om majoren och sedermera generalen Francisco Franco.
Regimen under Primo de Rivera gynnades till en början av goda ekonomiska världskonjunkturer och fördelen av att ha stått utanför första världskriget. När de goda tiderna 1929 förvandlades till dåliga, vände sig också folket mot diktaturen.
Primo de Rivera avgår
Efter sju och ett halvt år som Spaniens diktator tvingades slutligen Primo de Rivera den 28 januari 1930 att återlämna makten till kungen och avgå. Kung Alfonso hade dock ett svagt stöd hos folket och avsade sig kronan och makten i landet. Den 14 april 1931 lämnade han Spanien, ombord på kryssaren Principe Alfonso, och gick i ”frivillig” landsflykt. Republik utropades samma dag. 1932 gjorde general Sanjurjos, samme man som några år tidigare hjälpt till att införa republik, ett misslyckat försök till statskupp i Sevilla och fick en dödsdom som senare ändrades till livstids fängelse. Ett år senare blev han benådad och landsförvisad. Sanjurjos kuppförsök ledde till nyval 1933 där kvinnorna för första gången fick rösta. Högern hade stor framgång och den höger-centerregering som bildades leddes av Alejandro Lerroux. På natten den 6 oktober 1934 försökte Kataloniens regering göra en statskupp men blev dagen därpå övermannad av militären. Betydligt allvarligare blev de asturianska gruvarbetarnas uppror. Försedda med vapen, som de hade stulit i gevärsfabriker, tog de kontroll över Oviedo och nästan hela provinsen.
General Francisco Franco presenterar sig
Regeringen vände sig till överbefälhavaren i Spanien och bad om militär hjälp. Gissa vad överbefälhavaren hette? General Francisco Franco kom på nytt att spela en framträdande roll. Han sände sina vältränade styrkor från spanska främlingslegionen i Marocko samt några spanska trupper från regementen i Marocko under befäl av överste Yague. Striden blev blodig och lång. Efter tio dagar lyckades Yague med sina specialtrupper ta staden Oviedo och kväsa upproret. Striderna blev häftiga med många skadade och döda. Dessutom hade fälttåget lämnat stora materiella skador på många gamla kulturbyggnader.