När PSOE och Felipe González vid parlamentsvalen våren 1996 fick lämna regeringsmakten till Partido Popular blev José María Aznar ny premiärminister. Detta var väntat och maktskiftet blev en välkommen förändring i den korrumperade spanska politiken. 1990-talet hade varit de stora skandalernas årtionde och speciellt inom socialistpartiet. Aznar blev den förste högerorienterade politiker som styrde Spanien sedan Franco. Under hans första mandatperiod uträttade han många bra saker för Spanien. Han beslöt bland annat att liberalisera ekonomin med ett program för privatisering, han reformerade arbetsmarknaden och vidtog mått och steg för att öka konkurrensen på vissa marknader, främst inom telekommunikation. Under den tiden uppfyllde också Spanien EU:s kriterier för medlemskap i valutaunionen.
Ytterligare fyra år med José María Aznar
I valet till den spanska riksdagen i mars 2000 vann José Maria Aznar och Partido Popular absolut majoritet i båda kamrarna. Därmed blev man kvitt den tidigare nödvändigheten att kompromissa med regionala politiker som exempelvis Kataloniens Jordi Pujol, som plötsligt förlorade mycket av sitt inflytande. Som premiärminister verkade Aznar för ett närmare samarbete med USA och en utförsäljning av statliga företag samt ledde in Spanien i Irakkriget 2003. Hans mandatperiod präglades av ekonomiska framgångar. Spaniens BNP var den näst snabbast växande inom EU samtidigt som arbetslöshet och inflation härjade. Bombdåden i Madrid 2004, som genomfördes mitt under det årets valrörelse, bidrog till att försvaga premiärministerns redan sköra maktställning. Han avgick som partiordförande samma år. Inför valet 2004 utnämnde Aznar den dåvarande vice premiärministern Mariano Rajoy till kandidat för PP.
2004 tar José Luis Zapatero kommandot i Spanien
Den 11 mars 2004, på dagen två och ett halvt år efter 11 september-händelserna i USA, sprängdes ett antal förortståg, som var på väg in till stationen Atocha i Madrid. Närmare 200 människor dödades. Regeringen Aznar skyllde omedelbart attentatet på den baskiska terroriströrelsen ETA, men den lögnen – och en ihållande bitterhet över att Aznar skickat spanjorer att dö i Irak – straffade sig. Det blev snart tydligt att attentatet genomförts av islamistiska terrorister, flera av dem från Marocko, som ville hämnas just Spaniens engagemang i Irakkriget. Det segertippade konservativa Partido Popular förlorade regeringsmakten till socialistpartiet PSOE. PSOE erövrade regeringsmakten i valet den 14 mars 2004, tre dagar efter terrordådet i Madrid och José Luis Rodríguez Zapatero valdes till premiärminister. Redan 1986 hade han blivit medlem av parlamentet, som den yngste parlamentsledamoten i Spanien någonsin. Han hade valts till partiledare år 2000 och hade därmed övertagit ett splittrat parti i kris. De tre viktigaste åtgärderna i början av hans mandatperiod var: 50 procents representation av kvinnor i regeringsministären, tillbakadragande av de spanska trupperna i Irak och godkännande av giftermål mellan homosexuella.
Andra perioden för Zapatero 2008–2011
José Luis Rodríguez Zapatero behöll majoriteten i parlamentet efter valet den 9 mars 2008. Vid inget av valen lyckades PSOE få absolut majoritet, utan tvingades bilda koalitionsregering med den enade vänstern och regionala nationalistpartier, bland annat från Baskien. Zapateroministärens andra mandatperiod handlade därför mycket om hög arbetslöshet och stort budgetunderskott. Vid valet hade Spanien ännu inte gått in i den ekonomiska lågkonjunktur som då börjat spridas över Västeuropa, men direkt efteråt drabbades Spanien av en ekonomisk tvärnit. Krisen förvärrades snabbt när Lehman Brothers föll i USA samtidigt som den stora spanska byggbubblan föll samman och det, som ursprungligen var en lågkonjunktur, utvecklades till en allvarlig skuldkris. Premiärminister Zapatero dröjde dock med att försöka bromsa statens utgifter, vilket förvärrade krisen. När han sedan agerade 2010 var det med mycket hårda nedskärningar, som ledde till att han snabbt förlorade i popularitet. Under 2011 blev till slut Zapateros ställning ohållbar och han valde att tidigarelägga parlamentsvalet till hösten 2011 och i samband med detta avgå. Vid valet den 20 november valdes Alfredo Pérez Rubalcaba, tidigare inrikesminister i Zapateros regering, till hans efterträdare som partiledare i PSOE.