Spanien är världens tredje största vinland efter Italien och Frankrike. 2015 producerades 36,5 miljoner liter vin jämfört med Italiens 48,5 och Frankrikes 45,7. Men räknar vi istället arealen där vin odlas, så är Spanien världens största vinland med sina 1 082 miljoner hektar att jämföra med Frankrikes 819 000 hektar. Ifjol, 2016, satte Spanien rekord i vinexport till utlandet med 2 257 miljoner liter vin vilket gör att Spanien ligger före länder som Italien och Frankrike.
Den i särklass mest använda druvsorten i spanska viner är tempranillo. Landet har alldeles för länge förknippats med tillverkning av enkelt och billigt vin; i själva verket framställer Spanien mer varierande vinsorter än något annat land i världen. Där ingår de berömda aperitif- och dessertvinerna från Jerez och Málaga, bordsvinerna som nu tävlar med Frankrikes, de pärlande unga vinsorterna från Galicien i det fuktiga, nordvästliga området tillsammans med en hel rad mousserande viner från Katalonien, en mängd mycket goda viner från den stora centralplatån och flera sorters brandy, vermouth och likör.
Starkvinerna framställs i Andalusien, den varma södra delen av Spanien, och i det tempererade området i norr framställs de bästa bordsvinerna. De kraftiga vinerna från de produktiva centralområdena är lämpliga för vardagsbruk. Det finns knappt någon region i Spanien, med undantag av den fuktiga nordkusten och bergsområdena, som inte tillverkar något slags vin. Nästan varje område har en egen specialdryck exempelvis spansk konjak (brandy), örtbrännvin från Galicien och Ibiza, slånbärsvin från Navarra, absint från Levantetrakten, ett speciellt framställt brännvin från Andalusien och en typisk anisette från Chinchon. Speciellt uppskattade är brännvinstyperna från norra Spanien. Tretton av Spaniens sjutton regioner bedriver en kommersiell vinproduktion.
Den spanska vinhistorien
Den spanska vinhistorien startade på 1100-talet f.Kr, alltså för över 3 000 år sedan. Det var då som fenicerna grundade både hamnen Cadir (numera Cádiz) och staden Xera (numera Jerez), och planterade vinstockar på de omgivande kullarna. Romarna (100 f.Kr.–400 e.Kr.) utvecklade både vinodling och -tillverkning. Under den moriska ockupationen (711–1492 e.Kr.) stannade utvecklingen upp på grund av koranens förbud mot alkohol. Trots det gjordes vissa framsteg och år 1158 flyttade en fransk munk vid namn Raymond de Citeaux Burgundy till Spanien och tog med sig druvor, som många tror lade grunden till senare tiders nationella stolthet, tempranillo. När morerna besegrades vid Alhambra i Granada 1492 skapades ett uppsving för vinframställningen och för export av vinerna. Men det var först i samband med sir Francis Drakes plundring av Cádiz 1587, då han tog med sig 2 900 fat hem till England, som sherry blev presenterad och känd i England. Under 1600-talet började de spanska vinerna för första gången att exporteras och framför allt till de övriga Medelhavsländerna.
Mjöldaggens, och framför allt Phylloxerans (vinlusens), härjningar i Frankrike på 1870-talet ledde till att vinerna i norra delen av landet, framför allt i Rioja, utvecklades eftersom franska vinmakare kom ”flyende” med både kunnande och vinrankor. Den tradition av fatlagring som finns härrör från den här tiden. När vinlusen till slut kom till Spanien så hade lösningen redan upptäckts, vilket gjorde att man klarade sig undan med endast små avbrott för omplanteringar. På 1800-talet kom de första engelska affärsmännen till Jerez med namn som Osborne, Domenca, Gordon och Terry. De satte igång en organiserad produktion och började lagra vinet på ett professionellt sätt. 1915 grundades bodegan Vega Sicilia, som fram till i dag producerar en av Spaniens mest berömda viner. Exklusivt och dyrt! Över 3 000 kronor för en flaska av perfekt årgång.
Krigsåren innebar ett kraftigt avbrott i vinproduktionen. Under spanska inbördeskriget, och inte minst under andra världskriget, glömdes vinproduktionen bort och tog inte verklig fart igen förrän omkring 1950. Det var dock främst bulkvin som dominerade och en stor del exporterades till Sovjetunionen och Afrika med stöd av Franco. Det var först efter Francos död 1975 som den moderna spanska vinindustrin föddes. En stor anledning till framgången var att priserna i Frankrike på bordeauxviner hade blivit så orimligt höga i början av 1970-talet att den internationella vinköparen började leta efter billiga högkvalitativa viner, och de fann man naturligtvis i Rioja.
Ett antal spanska affärsmän, som hade förutsett denna utveckling, hade några år tidigare investerat kraftigt i Riojaområdet. När utländska köpare började komma fanns det gott om goda viner till låga priser och den spanska vinäventyret startade.
När Spanien blev medlem i EU 1986 skedde ytterligare en stor uppgång i den spanska vinindustrin. Stora investeringar och den jättelika, nya marknaden inom EU satte ordentligt fart på försäljningen och skyndade också på kvalitetsutvecklingen av de spanska vinerna. De franska provsprängningarna av kärnvapen på den franska atollen Mururoa i Stilla havet under 1990-talet, ledde till starka protester i hela världen med bland annat bojkott av franska viner. Bojkotten gjorde att framgången ytterligare ökade för de spanska vinerna på exportmarknaderna och försäljningssiffrorna steg. När man tillät konstbevattning 1996 och införde modernare odlingsteknik fick vinindustrin ett än större lyft.
Lagringsregler för spanska viner
Joven är ett vin som är gjort för omedelbar konsumtion. Det är oftast fyllt på flaska direkt efter klarningen och har inte mycket lagring på ekfat.
Crianza innebär att det röda vinet har lagrats i minst två år, varav minst sex månader på ekfat. För viner från Rioja och Ribera del Duero gäller minst tolv månader. Vita och roséviner ska lagras i minst ett år, varav sex månader på fat.
Reserva är normalt viner från bra årgångar. De röda måste lagras i minst tre år, varav minst 12 månader på fat. Vita och roséviner måste lagras minst två år, varav minst sex månader på fat.
Gran Reserva är den längsta lagringstiden och produceras normalt endast från de bästa årgångarna. De röda vinerna ska lagras minst fem år, varav minst 18 månader på fat, och resten på flaska. Vita och roséviner lagras minst fyra år, varav minst sex månader på fat.
Cava
Självklart kan man inte prata om spanska viner utan att nämna Cava. Men vi tycker att den spanska cavan förtjänar en egen artikel som du läser här!