Vi har nu kommit till en tidsperiod i Spanien som skulle vara i nästan åttahundra år och som fortfarande bär spår i dagens Spanien och framför allt i Andalusien. Detta bestämdes 450 mil från Spanien, vid Röda havets strand, av en man som trodde att han var Guds sändebud på jorden. Mohammed utövade doktrinen om Det heliga kriget. Efter hans död år 632 gav sig hans efterföljare iväg från Arabien och vid slutet av 600-talet hade deras ättlingar bland annat erövrat hela norra Afrika och väntade nu bara på rätt tillfälle att via Spanien komma åt Europa för att sprida sin muslimska lära.
Hur gick det då till? Året var 711 och en före detta slav, en berber vid namn Tariq ibn Ziyad gick med en armé på 7000 man över sundet vid Jabal Tariq (senare ändrat av kristna tungor till Gibraltar) och efter sju års fälttåg kom araberna att härska i det som idag är Spanien och Portugal. De skulle dock aldrig lyckas erövra hela Spanien. De fattiga folken i bergstrakterna i norr fick vara i fred och det var därifrån som motattacken senare skulle sättas in. De nya muslimska härskarna kom att kallas morer men var inte alla araber. Många kom från de västra delarna av Nordafrika. Morerna kallade sitt nya land för al-Andalus.
Från allra första början blev det moriska Spanien täckt med myter och legender, lite grand som en saga i Tusen och en natt. Det moriska väldet, länge med centrum i kalifatet i Córdoba, utgjorde en kulturell storhetstid. Otaliga minnesmärken vittnar om det, framför allt det praktfulla borgområdet Alhambra i Granada och moskén i Córdoba, den största och mest praktfulla i världen tillsammans med Mekkas moské. Córdoba expanderade och hade till slut 500 000 innevånare, 500 moskéer, 300 allmänna bad och 75 bibliotek. Det blev en av Europas vackraste huvudstäder. Konst och vetenskap blomstrade och stadens universitet var världens förnämsta, där studier och forskning inom medicin, matematik, filosofi, astronomi och arkitektur hade stor framgång. Här utfördes på 1000-talet världens första starroperation med hjälp av ett fiskben. Araberna var vid denna tidpunkt klart världsledande inom vetenskap och filosofi. Under 900-talet var Spanien ett av Europas rikaste och mest tättbefolkade länder och var ända till 1100-talet det vetenskapliga centrumet i den moderna världen.
Återerövringen – la Reconquista
Redan några år efter den moriska erövringen inleddes, från bergstrakterna i nordost, den kristna återerövringen, la Reconquista. År 910 hade de kristna (los cristianos) tagit tillbaka de nordvästra och nordöstra delarna av Spanien.
1150 var halva landet återerövrat av de kristna, däribland Valencia och Zaragoza, och år 1139 hade Iberiska halvön utökats med ytterligare ett självständigt land, ett barnbarn till kung Alfonso VI utropade landskapet Portugal till det självständiga konungariket Portugal. Morernas välde i Spanien blev allt mindre. År 1236 föll deras huvudstad Córdoba och 1248 också Sevilla. Det är också vid den här tiden som morerna bestämmer sig för att bygga en ointaglig fästning i staden Granada med höga släta murar på utsidan och ett inre som taget ur en saga i Tusen och en natt. Det här arvet från den moriska tiden blev grunden till byggstarten för sagoslottet Alhambra, som skulle ta 183 år att färdigställa och som idag har över två miljoner turistbesökare per år.
Kungaparet Ferdinand och Isabella – Reyes Catolicos
År 1474 avled den både politiskt och fortplantningsmässigt ineffektive kung Enrique IV utan att lämna någon arvinge efter sig. De två möjliga tronarvingarna var Isabella – hans halvsyster – och Juana la Beltraneja, kvinnan som han påstod var hans dotter men som av motståndarsidan ansågs vara resultatet av ett snedsprång som Enriques hustru hade gjort med en medlem av hovet. Det behövdes ett krig för att avgöra saken. Kriget slutade den 1 mars 1476 då Isabellas styrkor under ledning av maken Ferdinand besegrade Juanas trupper. Detta var också samma år som Ferdinand besteg tronen i Aragonien. De båda kristna staterna förenades och så föddes nationen Spanien. Ett av Ferdinands och Isabellas mest bejublade samarbeten var det tioåriga fälttåg som kulminerade i krigssegern mot morerna. Under los reyes catolicos, det katolska kungaparet Ferdinand av Aragonien och Isabella av Kastilien, fullföljdes Spaniens slutliga befrielse från morerna. Kungariket Granada, den sista återstoden av det moriska väldet, föll i januari 1492 och det långa inbördeskriget i Spanien var slut.